Q-rapporter från familjernaPosted by Qaisa o co Sun, August 29, 2010 20:10:48Tja. Jag lovade ju blogga om championatet men det känns som väldigt längesen nu och dessutom skrev jag väl det jag skulle säga om det redan som kommentar i Tittis inlägg. Det var självklart kanonkul att få det "överstökat" i tre raka tävlingar, men som tävling vad det väl ingen märkvärdig en. Qaisa jobbade fint och sansat men den enda wow-känslan kom när hon fixade dir-apporteringen för första gången som den ska fixas.
Veckan därpå blev champinjonen väldigt dålig i magen, så att på min födelsedag - igen! - fick vi besöka veterinären och få lite medicin. Jag bävade redan inför tanken om att behöva åka båt till Finland med en magsjuk hund!
Det gick dock bra, men väl i Finland var det så fruktansvärt varmt och kvavt hela två veckor att det helt enkelt inte gick att få till någon vettig träning. Samtidigt visste jag att när vi skulle komma hem så väntade helgen därpå en inofficiell landskamp med talangtruppen mot Norges rekrytgrupp, så jag var lite orolig hur vi skulle fixa det.
Väl hemma märkte jag dock att semestern hade varit välbehövlig och gjort susen för Qaisa! Under dom par dagarna vi hade innan tävlingen powertränade vi våra svagaste moment och sällan har hundträning varit så kul! Qaisa var pigg och taggad och sånt smittar ju av sig även till föraren, så det var med en bra känsla i magen vi styrde kosan mot Kristinehamn förra fredagen. Kom fram vid sjutiden, en liten uppvärmnings/planavnosningsträning, och jäklar vilken fart det var på henne!
På lördag var det dags. Tanken var att träna tävla under sådana förhållanden som råder på större mästerskap, så tävlingen var delad på två plan för att det skulle gå snabbt och smidigt och domarna skulle bedöma som man gör på internationella tävlingar.
Det började inte så bra. Qaisa var väldigt upptrissad av så många hundar och människor och nya miljön, så platsliggning fick vi bara 8,5 för. Ingen bra koncentration utan nosning och liten förflyttning - troligen mot publiken... Sittande i grupp började inte bra heller: grannhunden morrade rejält åt Qaisa precis när vi förarna gick ut. När jag kom fram igen från bakom tältet såg jag en fint liggande Qaisa... 15 sekunder före slut hade hon bestämt sig att det räcker nu och lagt sig. Tja, jag tror att det var en behövlig påminnelse för mig om att man måste fortsätta träna även dom moment som alltid gått bra.
Vi hade cirka en timme innan det var dags för vår runda, och jag bestämde mig att köra en längre uppvärmning än vanligt för att plocka ihop Qaisa och få bättre kontakt med henne, för hon var sannerligen lite överallt och ingenstans. Också för att lugna ner mina egna nerver lite, för ett nollat sitt var någonting helt nytt och jag kände mig aningen skakig. Det funkade också, och när det var vår tur kände jag mig bara rätt pirrig.
Elitklassens fritt följ är aaaaslåååång och dessutom hade dom planerat in lite klurigheter som ett vänster om halt från språngmarsch. Jag började märka att Qaisa var ändå med, och trots våra ärkesynder, sneda och sega halter, fick vi 7 poäng för det. Då började min nervositet släppa och jag tror Qaisa kände det också.
Dumrutan (på norska förresten "mannekäng" 
) gick riktigt fint, en nia där.
Inkallningen var superfin: Qaisa har alltid haft ett fint ställande, men läggandet kan ibland vara aningen tvekande. Nu var det ingen tvekan, kanonfart och skarpa skiften och 9,5 poäng! När man då hörde dunderapplåderna från lagkamraterna kände man självsäkerheten komma tillbaks.
Då bytte vi till den andra planen och andra domaren. Lite väntetid, och förra deltagare dröjde kvar lite efter sitt program, så jag halade lite för jag ville inte ta Qaisa för nära just den hunden som hade morrat och visat tänderna åt henne. Det fick vi ändå göra, men då hade vi redan lyckats att bygga den där bubblan där jag helst vill vara när vi tävlar. Rutan gick fint, farten till konen som kan vara lite dålig var fin nu, och en nia där.
Dirigeringsapporteringen har vi slitit ont med men just dagarna innan trodde jag att pengen äntligen hade trillat ner. Men. Lilla Qossan tog sikte på mellersta apporten, så att jag fick hejda henne, kalla henne tillbaks till konen och skicka igen till rätt apport. Det blev ändå 6 stycken viktiga poäng.
Hoppapporteringen har vi aldrig haft större problem med, inte nu heller: 9,5.
Vittringsapporteringen var jag lite nervös för, för här lades apporterna i en cirkel - något vi aldrig ens provat på träning. Men det verkade funka bara bättre för Qaisa, jättefin analysering, rätt apport och bra fart in. Dock blev det lite väl mycket tugg - hon var som sagt supertaggad! - så vi fick "bara" 7 för det.
I fjärrdirigering var jag väldigt nöjd med snabbheten i hennes skiften. Hon hade dock flyttat sig lite fram och tillbaka, så vi slutade med en 8.
Det kändes att vi verkligen växte enormt under tävlingens gång och jag har nog aldrig belönat Qaisa efter tävling med så mycket glädje som jag gjorde nu! Härligt att hon kan vara så in i bomben taggad och ändå hålla ihop! Vi fick också massor av beröm av lagkamrater och -ledare som tyckte att vi hade gått mycket framåt sen i våras.
Till slut hamnade vi på plats 14 (om jag minns rätt) av 27 tävlande, och med tanke på vilken nivå det var så är jag absolut suuuupernöjd. Det var många fina ekipage och jättefina moment men ganska få höll ihop hela tävlingen. Missförstå mig rätt nu: jag känner absolut ingen skadeglädje men det är lite tröstande att se att även så jätteduktiga ekipage kan göra fel ibland. Och jag var helt klart inte den enda som kände sig lite extranervös.
På söndag var det samträning med norskorna (nej, dom hade inte en enda kille i laget). Det är väldigt inspirerande och givande att fundera och diskutera olika lösningar på var och ens "problem" och sen prova hur dom funkar. Så nu har jag klart för mig hur jag ska försöka bättra på vårt ff och göra Qaisis mindre känslig för störningar.
Kort sammanfattning: en kanonhelg! Tack till fina lagkamrater och Kristinehamns BHK för proffsiga arrangemanget. Nu ska ni som orkat läsa hela långa tiraden belönas med lite bilder:
"Landslagsmanikyr". Är man enda kille i laget måste man vara beredd att göra vissa eftergifter 
"Om jag sätter rumpan här så är jag ännu närmare honom och det måste ju vara bra!"
"Lydnad schpydnad! Kommendera då någon gång, gubbe!"
Och hopp!
"Visst var jag bra? Visst var jag?"
"DÄÄÄR är ju kongen! Störta för fan, störta!"
Q-rapporter från familjernaPosted by Qessie o co Sat, August 14, 2010 15:20:19Det borgade inte riktigt för en framgångsrik tävlingsdag. Jag var trött som Kalle på julafton och blinkade i otakt hela vägen till klubben.
Väl där glömde jag helt bort mina kängor som blev kvar efter fredagkväll, så när jag sitter i bilen på väg ut i skogen inser jag att jag har ett par fem år gamla adidas"tofflor" på fötterna.
Tar ut Qessie för rastning i väntan på domarna och hipp som happ kommer det en Jämthundshane på morgonpromenad, Ja herregud
.
Domare och TL anländer rätt omgående eftersom jag var andra startande, och där dök även spårläggaren upp och tipsar mig om stövlar eftersom spåret huvudsakligen gick över myrmark.... Ja herregud
.
Jag släpper Qvisten på spåret och efter ett par tre steg kommer hon på att det ska kollas en grej nån meter till vänster, men tar upp spåret igen rätt omgående. Sen gick det på i hundraåttio. Vad sjutton har några apporter för betydelsen när man kan dundra fram som ett godståg ??
Jag började seriöst undra om vi skulle få med oss några apporter över huvudtaget, men i samma sekund kom tösen på vad del av jobbet gick ut på , och äntligen var vi i rätt fas igen.
Nåja. Fas och fas. Snarare ras. Ett par gamla adidaspjuck är inte helt stadiga så det stod ju inte på förrän jag vrickade både knän och fotleder och stod på öronen i kvistriset.
Här uppstod en smärre paus. Glasögon tappade och det gällde att hitta igen dom innan vi kunde fortsätta..
Med fyra apporter i fickan och blöt upp till knäna står plötsligt min lilla skorpa där med slutet i munnen.
. En sjukt skön känsla eftersom jag på allvar börjat tappa hoppet om hela tävlingsdagen.
Till klubben för lite kaffe och pusta ut. Strumporna hängdes på bilantennen för torkning och jag fick gå barfota i plaskiga pjuck.
Alla högre spår hade spårat ut sig, och två av sex lägreekipage var borta så vips stod vi inför budföring. Jag kände mig inte helt säker på skotten, så när första ekipaget skulle köra ställde jag mig med Qessie i skogsdungen vid plan.
Den rara lilla boxern beslöt sig för att inte springa alls, så plötsligt gapades om att det var min tur.
Jag kan stolt säga att jag höll ihop och skapade en egen lite bubbla till mig och Qessie, och följde Lotta K´s tips om att komma in i rätt position för budföring
Qessie var gasad men skötte sig så när som ett startskall, men sedan gick allt som på räls. X 2000 räls vill säga.
Till platsliggningen är jag otroligt nöjd med min egen insats att plocka ihop tösen innan entré, och lyckades behålla hennes fokus hela vägen in till platsen.
Visst kollade hon rejält efter tänkbar skytt, men långt ifrån den hysteriska explosion jag är van vid.
Hon låg fint hela platsen, men höll för säkerhets skull rejäl koll bakåt med jämna mellanrum. Det KUNDE ju kanske dyka upp en bitärm......kan aldrig vara säker
.
Efter det funkade precis allt. Lydnaden var underbar. Hon var samlad, fokuserad och TYST!!! Att hon sedan kröp hela sträckan var mer än jag ens vågat hoppas på, så när det bara var hindret kvar slappnade jag av och tappade lite fokus och nog tusan räckte det för att tokhunden skulle ta det som en signal till cirkus.
Hopp, sitt. blev i hennes öron hopp, hopp.
Lite pirrigt kändes det allt att ha nollat ett 4 koeffmoment, men gissa hur mina glädjetårar sprutade som på lilla skutt när jag inser att vi vunnit hela klassen och ÄNTLIGEN fått vårt uppflytt. Look out Uppletande. Here we come
.
Protokoll som sådant:
Linförighet: 8.5 - 8.0
Framförgående: 8.0 - 8.0
Platsläggande: 10.0 - 8.5
Inkallande: 10.0 - 9.5
Krypande: 8.5 - 7.0
Apportering: 8.5 - 9.0
Hopp: 0.0 - 0.0
Platsliggning: 10.0 - 10.0
227.50
Påsläpp: 10.0 - 10.0
Spår: 7.0 - 7.0
Budföring: 9.5 - 9.0
234.0
Tot: 461.50
Q-rapporter från familjernaPosted by Titti Fri, July 30, 2010 09:25:04Ja, Antti verkar inte ska skriva något om sitt och Qiasas lydnadschampionat, så jag gör väl det åt honom, då!
Kullen första championat är nu bärgat, och vi här på uppfödarsidan är både imponerade och glada förstås. Det är roande att blicka tillbaka: Antti, förstagångshundägaren som alltid hade önskat sig en hund men som just inte visste så mycket när han för tre år sedan steg in i vårt kök första gången, och vi som gjorde bedömningen att "trevlig kille, valpen kommer att få ett bra och aktivt liv hos honom, och skulle det bli något tävlat så får vi se det som bonus".
Så lite vi visste om hur det skulle komma att bli! Men vi hade ju rätt i att Qaisa skulle få ett bra och aktivt liv, och att Antti var en riktigt trevlig kille, så HELT fel ute var vi inte... :)
Hur som helst, återigen ett stort GRATTIS och TACK till er, vi är jätteimponerade över bådas er utveckling. Och enligt principen "mycket vill ha mer" hoppas vi förstås att detta bara är början... 
Q-rapporter från familjernaPosted by Qaisa o co Tue, July 20, 2010 21:02:04Javisst, det blev kursat i helgen så det räckte och blev över! Och det kan direkt sägas att sällan har jag varit så nöjd med någon kurs jag har deltagit, alla kategorier.
Som Sol berättade så körde vi skyddsteori på fredag kväll, och jag tycker det var väldigt bra så att man fick en överblick över principerna i skyddsträning och det sätt Jonas och Frida Wallén tänker på det. Mycket nyttigt, så att när man på lördag morgon klev på planen och började med bitövningar så hade man åtminstone lite humm vad syftet med olika övningar och aspekter är. Först körde vi en liten koll med alla deltagande hundar för att se hur dom var i största allmänhet och speciellt hur intresserade dom var i kamplek och bett. Qaisa tycker ju att det är superkul, och Qessies bitärmintresse har det väl aldrig rått några tvivel om.
Det var mycket varmt så de enskilda passen var relativt korta, och under dagen hann alla hundar köra fyra pass. Vi vätskade upp toksystrarna med lite färskfoderbuljong och dom orkade bra hela dagen. Vartefter provade vi lite olika och aningen mer avancerade saker, som transporter, skick och bevakning. Jonas och Frida betonade målbilder, dvs. att man gör sig själv en uppfattning hur man vill att ett moment ska se ut, det underlättar väldeligen träningen. Intressant är kanske att just målbilderna var någonting som underströks starkt även på talanglägret i lydnad. Qaisa fick en extra guldstjärna för en fin och samlad entrée på planen och även annars skötte sig mycket fint. Jag är så imponerad av hennes på/av-knapp, hon lyssnar och lyder även när hon är upp i varv och det viftas med ärmar och bitkuddar hit och dit. Med lite träning kommer hon säkert fatta ännu bättre att det är helt okej att ta i för kung och fosterland men hon var inte direkt mesig nu heller 
Jag blev verkligen förtjust i skydd och nu fick jag dessutom kontakt med ett par andra från trakterna här som är intresserade att träna skydd tillsammans, så att det blir lite oftare än hittills.
På söndag var det tävlingslydnad med Frida, och den kursen höll minst samma höga nivå som skyddet. Man blir så imponerad när någon kan jobba så fint med så olika hundar och förare och verkligen hjälpa dom framåt. En bekant dam med en jaktgolden har haft jättestora problem med att hunden har bara nosat bort hur många tävlingar som helst - men i sista passet gick dom ett fokuserat fritt följe på en plan där en löptik just sprungit runt och t.o.m. kissat!!! Qaisa och jag fick bra tips för hur vi ska öka tempot in i apportmomenten, få till ett vassare läggande i inkallning och förbättra uthålligheten i elitklassens fritt följ - det pågår ju i eeeevigheter så att även förarens koncentration ibland börjar tryta.
Jaaa och så måste det ju nämnas att Qaisa och jag fick lite extraberöm för vår relation och hur vi jobbar och det känns ju alltid bra - och lite extra bra när det kommer från folk som verkligen förstår sig på hundar och hundträning.
Det finns väl inte så mycket att lägga till, men om ni någon gång har möjlighet att gå kurs för Frida eller Jonas Wallén, så tveka inte: det är absolut värt pengarna och mycket till!!!
Q-rapporter från familjernaPosted by Qessie o co Mon, July 19, 2010 22:40:52Hej hopp igen. Det är inte tätt mellan inläggen nu vill jag mena
. I helgen har det kursats å det värsta.
Jag fick bästa födelsedagspresenten av Antti. En tredagarskurs med Frida och Jonas Wallén. ( Sundbergs hundtjänst )
Jag hade hört mig för lite vad de var för slags instruktörer, och endast superlativer kom upp, men inte hade jag kunnat gissa att de var så otroligt mycket bättre än jag kunnat föreställa mig.
Vi kickade igång fredag kväll med skyddsteori. Höll väl på runt tre timmar och fick veta allt matnyttigt.
På lördagmorgon var det då dags för skyddsarbete. Jag som haft problem med att starta upp Qesslet för tidigt på just det var lite orolig. Jag vet ju hur uppskruvad hon blir, och när det händer blir jag stressad och slutar andas och häpp är neggokarusellen igång.
Jag hade förberett Jonas på att jag inte riktigt hade kontroll över Qessie i bitsammanhang, men fick otroligt fina förberedelser och innan jag vet ordet av står jag på plan med en bitärmsförsedd figge och en hund som faktiskt sitter kontrollerat vid min sida.
Intressant var också att Jonas direkt såg att sele/lina fick henne att omedelbart gå upp i stress, så efter första passet var det fritt som gällde. Och vilken skillnad det blev!!
Qessie låg kvar på en normal puls mest hela tiden.
Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag någonsin skulle kunna utföra en bevakningstransport med en okopplad och positionsfast Qessie. Ok. Det var inte fråga om mer än typ tre meter, men för mig var det ett steg större än jag kunnat önska.
Jag fick lite bassning att jag är för mjäkig med henne, men ändå var dom inte på mig om att ta i henne hårdare, utan accepterade mina önskningar.
Erkänna ska jag dock att jag faktiskt ÄR för mjäkig med henne. Hon har ju i det stora hela varit så himla lätt och förig att jag inte haft anledning att barska i, men senaste månaderna tycks hon ha kommit in i nån sen tonårsrevolt och börjat ta sig friheter, så lite mer konsekvens och fasta regler från min sida lär ju inte skada
.
Både Frida och Jonas flinade lite och sa att när jag beskrev Qessie i bettsammanhang så hade dom förväntat sig att se mig komma släpandes efter en galen vrålande best. Vet ni. Det trodde jag också. Så härligt att man kan ha fel
Söndagen var det då dags för Frida att lära oss ett och annat i lydnadssammanhang. Det är otroligt intressant att sitta och se henne jobba med alla ekipage. Alla med olika nivåer i kunnande och kommande. Jag fick mig nog tankeställare och mycket nytt kunnande bara i att se och höra henne och de andra deltagarna jobba.
Med Qessie fick jag otroligt fina verktyg att använda vad gäller positioner, tugg på apportbock och vittringsapport, gap och skrik på plan och framförallt i samband med skott.
Nu försöker jag sortera alla intryck och jobba på att bli mycket tydligare så QessieQvisten slipper gissa sig till vad jag vill.
Kul var också att alla tre schäfrarna som var med på skyddslördagen fick så mycket beröm för hur trevliga och sunda de var (Qessie, Qaisa och min nya stora kärlek Rapports Frost
)
Antti får själv skriva och berätta om vad han tyckte...Han gör det nog när han lyckats klättra ner från det lilla molnet han landade på efter allt beröm av Walléns
. Han är allt värd att sitta kvar på sitt moln ett tag till tycker jag
Q-rapporter från familjernaPosted by Qalle o co Sun, June 27, 2010 20:49:08Man är ju in och kikar lite på Q-bloggen och kollar efter nyheter emellanåt, men nu har det varit nyhetstorka ett tag. Qalle knaprar piller och vi tränar flitigt men tävlar inget. Vi har succesivt gått ner på kortisondosen, men 5 mg varannan dag verkar vara för lite så jag ska öka lite igen. För att överhuvudtaget ens vara i närheten av att få dispens för kortison så måste man göra en riktig allergiutredning. Alltså börja med att byta foder och köra med det i minst två månader. Det som man egentligen gör är att byta till en annan proteinkälla och sen hålla sig till det. Vi valde lax för att det finns att köpa som mald frusen smet och så fanns det torrfoder med bara lax som protein. Finfint! Det kör vi på. Vi köpte Pro plan lax ris och Nordic lax. Och en lax på Coop som godis. Veterinären underkände Pro plan och Nordic så vi är tillbaka på scratch. Qalle tycker att den nya dieten går an och äter pliktskyldigast. Veterinären tycker att vi helst ska ge älg, ren eller fårkött. Inte avlivningssäsong för någotdera djurslag kan jag meddela. Så då ska det helst vara Hill´s lax ris torrfoder. Enbart torrfoder kommer gormanden vägra att äta. Jag ser framför mig timmar med långkok av specialfoder framför spisen med huckle och förkläde och en kräsen jycke som ratar alltihop. Känns ju jäkligt motiverande när vi tror att han är allergisk mot pollen eller gräs. Jag menar att kliande ögon och nosdropp troligen inte har med mat att göra. Just nu överväger jag att köra på som vanligt med maten och i höst när alla klövdjur dör till höger och vänster kanske göra ett försök med annan mat. Det är ju i allafall lättare att ha små köttbitar som godis än en smulig fisk. Förresten, om det är pollen och gräs så kanske han blir symptomfri utan kortison och då kan det ju inte vara maten eller hur?
Enligt veterinären ska Qalle helst badas två gånger i månaden med klorhexidin som ska sitta i en kvart och sedan ska det vara balsam så att han inte torkar ut i huden allt för mycket. Han blev väldigt fluffig med balsam. Han såg ut som en boll i flera dagar. Fast jag undrar om inte all fet lax har lagt ett bidrag till boll-looken. Han är nog lite rultig faktiskt så vi får hålla lite koll på det.
Nu ska jag iväg och hämta Qalle och Jan. De har varit på Jans jobb, men det är lite väl långt att gå hela vägen hem så jag ska hämta dem vid Körfältet.
Q-rapporter från familjernaPosted by Titti Sun, June 06, 2010 20:54:56Hej hopp!
Den 5 juli finns det möjlighet att göra korningens exteriördel i Härnösand för den som vill och ännu inte gjort den. Det vore väl toppen att ha det avklarat innan mentaltesten? Då är de korade och klara förutsatt att de får godkänt på mentaldelen. Vi blir flera som åker, så det blir säkert trevligt.
För mer info och anmälan, kontakta oss!
/Gunilla å Titti
Q-rapporter från familjernaPosted by Qalle o co Sun, May 23, 2010 20:05:24Jag och Qalle gjorde appellen i fredags och lyckades hala oss upp till nästa klass, vilket var målet. Jag ska erkänna att jag inte har tränat sååå mycket på budföring och bara spårat fyra-fem gånger i år för att inte tala om framförgående som vi har tränat i en vecka. Den sistnämnda nollade vi. Konstigt va? Jag får ha en djupgående analys av det vid tillfälle.
Spåret skulle läggas i Lillsjöhögen ca 3 mil från klubben och sedan jag väl stängt munnen och samlat ihop hakorna som brakade i golvet av förvåning så åkte vi dit. Jag hade i min enfalt tänkt att vi skulle gå ut spåret i närheten typ tre km bort. Tydligen inte. Jag hade startnr 8 av nio deltagare så det var tur att jag hade varit lat och inte lastat ur de hopfällbara stolarna som legat i skuffen i några veckor. Det blev en del väntetid. Jag tror jag fick lägga mitt spår vid sju-tiden och sedan ta det strax före kl åtta. Mitt spår gick över ett risigt hygge och det var torrt som fnöske överallt. Ingen mossa någonstans att dra av lite odör på så jag kände mig doftfri när jag gick ut spåret. Pinnarna hade jag däremot sett till att de var rejält inpyrda.
Qalle var lite strulig vid påsläppet och kutade runt och hittade inget spår till att börja med, men sedan bar det iväg. Det märktes att det var svårt, för han höll inte sitt vanliga tempo utan han var väldigt fokuserad och metodisk när han gick bland buskar och snår. Första och andra pinnen hittade han utan bekymmer, men på slutet blev det rörigt igen och jag tyckte vi borde ha hittat slutapporten för vi började närma oss vägen igen. Qalle kutade runt en stor sten och fastnade lite, men jag drog lös linan och Qalle tog upp spåret och fortsatte. Sedan stod han bara där med slutapporten som den mest självklara sak i världen! Vi fick 7,5 och 8 för spåret pga strulet och att jag hade för kort lina. Jag ska mäta upp den till nästa gång så jag vet vart jag ska hålla.
Jag vet inte vad klockan var när vi gick lydnaden, men den var nog runt tio. Då var jag ganska trött. Qalle gjorde väl vad han skulle men var lite frånvarande. Hur som haver så räckte det till uppflytt och en tredjeplacering.
I onsdags var vi till veterinären igen. Den här gången var Qalle rödflammig på magen. Klådan på ryggen har gett sig, men istället har magen har kliat på honom och nu hade det blivit sämre trots upprepade duschningar med specialschampo. Qalle ville inte förstå vad ligg vad för kommando (han anade att det var något fuffens på gång) så veterinären brottade ner honom istället. Qalle sprattlade på som tusan, men när han insåg att hon var envisare än han så låg han blickstilla under hela undersökningen. Troligen är Qalle allergisk mot något. I en allergiutredning ska man då börja med att byta foder med ett annat protein än det man har använt för att utesluta det, men vi hade dagen innan köpt hem en laddning hundmat så då fick han kortison på direkten i stället. Om han svarar på kortisonet så är han troligen allergisk. Veterinären sa att det kan ju vara mot björk eller gräs också. I vilket fall som helst så började vi med kortison efter tävlingen i fredags och i lördags var han så gott som symptomfri. Och en helt annan hund. Jag tyckte det var mer fart på honom och att han var mer uthållig när jag tränade honom. Idag har han varit en riktig stalker på mig hela dagen när vi har varit i Föllinge. Vi har hållt på att fixa husvagnen och Qalle har kastat in pinnar i husvagnen och i brist på annat så kastade han in en sprayflaska 5-56 som han hittat. Som slutkläm kom han dragandes med ett förkolnat vedträ som han smulade sönder inne i husvagnen. Svart överallt. Så jag tycker han verkar piggare. Vi kan pga karens inte tävla på ett tag, tidigast i juli, men jag ska kontakta SKK så jag har en blankett färdig för veterinären att skriva på vid återbesöket i juni om vi ska söka dispens. Huvudsaken är att Qalle mår bra. Vi ska träna istället.
